Att läsa japanska är som att spela dragspel. Det går långsamt, man kommer ingenvart, man kan inte läsa noterna lika snabbt som de ska spelas. Bättre då att ägna sig åt poesi, som ger större belöning för samma arbete.
I detta tecken har jag skrivit en dikt, till en vän som snart firar både födelsedag och vår i Taiwan. Här är dikten, först på japanska:
夜をこめて
梅酒せせらぐ
旧友を
心が巡る
鶯聞くか
Och en svensk översättning:
Natten fylls då
plommonvinet porlar
gammal vän kring
Vandrar mitt sinne
Hör du också cettian?
Versmåttet (tanka) syns bättre med hiragana:
よをこめて
うめしゅせせらぐ
きゅうゆうを
こころがめぐる
うぐいすきくか
De första tre raderna i en tanka, kort dikt, är diktens inledning, med 5, 7, 5, mora på varje rad (Mora motsvarar ofta men inte alltid stavelser). Formen är bekant under ett annat namn – denna inledning är ursprunget till haiku. I en tanka följer sedan ett par rader med 7 mora, som på något sätt vänder dikten eller skänker inledningen ett nytt ljus.
Så, att sönderdela min tanka.
夜をこめて – Yo wo komete – Natten fylls då
Den första raden är ett citat ur en dikt av Sei Shonagon, omkring år 1000 e.Kr., vilken i sin tur hänvisar till en äldre kinesisk sägen. Sei Shonagons dikt synar skämtsamt hennes manliga väns ursäkter och gör en liknelse vid en kinesisk general som galer som en tupp för att få försvarare att öppna sin port i förtid. Den här första raden är ett lite underligt sätt att utrycka “hela natten lång”; det förstås lätt som en referns till Sei Shonagon eftersom hennes dikt ingår i en kanon av hundra poeter som många japanska skolbarn är tvungna att lära sig. Verbändelsen kome-te används för att sammanfoga ett verb med nästa sats; natten fylls då plommonvinet porlar, sinnet vandrar, etc.
梅酒せせらぐ – umeshu seseragu – plommonvinet porlar
Jag fick ringa en vän (Leon) för att hitta det perfekta fyrstaviga onomatopoetiska verbet för rinnande vätska – “porla” är ett mycket bra ord, och “seseragu” せせらぐ fyller samma funktion på fyra mora. Ljudfilen ovan är det ljud man tänker sig hör till verbet. Men jag tycker man själv kan förstå, bara man tittar och smakar lite på ordet, att seseragu är onomatopoesi för något trevligt. Umeshu 梅酒 är vin som görs på ume, en frukt som egentligen är närmre släkt med aprikos men brukar kallas för plommon. Trädet blommar som ett mycket tidigt vårtecken redan i januari eller februari och signalerar därmed vår i diktens andra rad.
旧友を – kyūyū wo – gammal vän kring
Här syns skillnaden mellan svenska stavelser och japanska mora tydligt. Jag skulle enligt svenska mått kalla den här raden för trestavig, men med två långa vokaler räknar man till hela fem mora. Partikeln wo を markerar ackusativobjekt, eftersom verbet som följer på nästa rad är ett transitivt vandra – att “omkringvandra” något.
心が巡る – Kokoro ga meguru – Vandrar mitt sinne
Meguru 巡る – omkringvandra, transitivt. Japansk satslära ger stor flexibilitet eftersom partiklar som wo を, ackusativ, och ga が, nominativ, markerar satsdelar. Det skulle kanske inte komma naturligt för en japan att använda den ordföljd jag har valt, med objekt på föregående rad, men det är absolut möjligt att göra såhär i versmåttets namn. En thailändsk poet kunde bara drömma om sådan frihet. Ändelsen megu-ru ger en avslutad sats och låter den sista raden vara fristående:
鶯聞くか？ – Uguisu kiku ka? – Hör du också cettian?
Här finns årstidsmarkören, som är typisk för den här sortens dikt. Uguisu 鶯 är en fågel, japansk cettia, vars sång förknippas starkt med vårens början. Meningen är alltså “Hör du också vårens ankomst?”, med en fågel som symbol. Här ger författaren (jag) översättaren (mig själv) ett spännande problem. Det är viktigt att fågeln är känd för sin sång, att den förknippas med våren, samt att den är bekant för mottagaren. Ingen lösning verkar uppnå alla tre mål:
· Låt cettian överleva översättningen: Hör du också cettian?
Här bevaras symboliken helt, men bara om den svenskspråkige mottagaren råkar veta vad en cettia är och vilken roll den har i japansk lyrik. Annars riskerar man mista hela stycket!
· Välj en motsvarande svensk fågel: Hör du också lärkan?
Det här blir kanske mer begripligt, men frågan är om det finns någon svensk sjungande flyttfågel som passar i rollen. Kommer en läsare verkligen förstå att fågeln tillhör våren, snarare än vilken gryning som helst? Förvirring kan uppstå, särskilt som dikten inletts med en rad om natten. Uguisu är en starkt igenkännelig symbol för just våren i lyrik och jag vet ingen motsvarighet i svensk fauna.
· Avskaffa fågeln helt och hållet: Hör du också våren?
Såhär förmedlas nog tydligast vad frågan gäller, men det känns lite fegt att avvika så från symbolen i det japanska originalet. Å andra sidan är det kanske ändå fågelsång man hör, när man tänker sig ljudet av annalkande vår. Och det är kanske inte fel att låta mottagaren tänka sig en bredare symfoni av vårtecken, även om det är ett avsteg från originalet.
Jag kan inte avgöra vilken översättning som passar bäst. Översättning är svårt, särskilt med lyrik. Och då har jag inte ens försökt passa den svenska versionen till något versmått! Min översättning skulle kunna bearbetas mer för att passa in i ett versmått, eller tvärtom ommöbleras och göras friare för att få en mer naturlig svensk meningsbyggnad. Inget av det vore lätt. Tur då att mottagaren är japan!